Nordic World Heritage Conference
2025 års Nordiska Världsarvskonferens genomfördes i Danmark från 8 till 11 september. Tema var Raising value – Working together on World Heritage. Samtliga nordiska länder var representerade – Grönland, Island, Norge, Sverige, Finland och Danmark. Även Färöarna deltog, inte genom ett världsarv men genom Färöisk kvaðdansur/kvad-dans.
I programmet ingick Møns Klint, Danmarks senaste världsarv utsett i juni 2025, Stevns Klint, världsarv sedan 2014, två av Danmarks fem vikingatida ringborgar, Trelleborg och Nonnebakken, världsarv sedan 2023, samt Konungarnas Jelling, Danmarks första världsarv från 1994.
Världsarv har en sak gemensamt, att de är just världsarv utnämnda av Unesco. För övrigt är de olika; de kan vara ytmässigt stora, eller ytmässigt små. De kan finnas på en plats eller flera. De kan finnas i ett land eller flera. De kan representera 70 miljoner år gamla geologiska lämningar, eller vara från 1920-talet. En del världsarv är arkeologiska lämningar eller övergivna gruvor och stenbrott. Andra är bebodda och brukade.
Under sådana omständigheter – går det att lära av varandra om hur förmedla och stärka platsernas värde? Och vilket mervärde kan en världsarvsutnämning ge i en lokal kontext?
Temat lyftes genom föreläsningar, och demonstrationer, men också förstås i diskussioner deltagarna emellan under bussresorna och vid platsbesöken. Något som också diskuterades, men inte stod på programmet, var de olika ländernas och deras centralmyndigheters stöd till landets världsarv.
Bland talarna var Malene Nielsen Mansour vid den danska delegationen för Unesco, som deltog via länk. Malene betonade Unescos huvuduppgift att verka för fred. Hon tog tog också upp det forum som ägde rum i Grenada i april i år, det första som uttryckligen riktade sig mot förvaltarna av världsarv. Viktiga ämnen i Grenada var klimatförändringar, hållbar turism och ursprungsbefolkningars rättigheter.
Sigmund Lubanski vid Slots- och Kulturstyrelsen talade om mervärdet av att arbeta tillsammans och styrkan i när värdet av världsarven förankras i lokalsamhället.
Esben Danielsen vid Institutet för kulturanalys i Danmark, talade om kulturarvets intrinsikala värden, och påpekade att WHO har slagit fast att ägna sig åt kultur är lika bra för hälsan som att ägna sig åt sport. Och att konst och kultur är centrala områden för demokratin.
Vid Møn, med inte bara ett världsarv utan också ett Unesco biosfärsområde sedan 2017, försöker Vordingborg kommun skapa en ekonomi som innehåller tre delar. Møn har levt av jordbruk och fiske under lång tid, men står nu under en genomgripande ekonomisk och social förändring. Befolkningsantalet minskar, samtidigt med att Møn i allt högre grad blir bebodd av två grupper; kultureliten och äldre personer som lämnat yrkeslivet. Ingendera gruppen genererar några stora skatteinkomster. Kommunen försöker därför stärka turismen i att bli öns huvudsakliga inkomst. Man hoppas mycket på världsarvsutmärkelsen, ett besökscentrum med utställning upprättat i samband med biosfärutmärkelsen finns redan. Guiderna vid Møns Klint betonade att det var det vetenskapliga som ledde till utmärkelsen till världsarv. Inte de vackra klipporna utan fossilen i klipporna. Møns framtida ekonomiska styrker kommer att ligga i biosfärutmärkelsen, världsarvsutmärkelsen och regenerativt jordbruk.
Klintholms gods på Møn är en 1 400 ha stor gård. Godset exemplifierar Møns tredje ekonomiska inriktning. En mindre del av godsets mark ingår, med stöd av EUs lantbruksfond och Real Dania, i ett experiment med att återförvilda (regenerera) marken. Kor av herefordras går på naturbete året runt, för att markerna ska återfå en naturligt cyklisk tillvaro utan påverkan av maskindrift eller konstgödsel. Återförvildningen av marken görs bland annat för att skapa bra betingelser för Møns 18 orkidéer, och den sällsynta blå fjärilen. Turism, genom uthyrning av stugor och mark för camping, spelar en allt större roll för godset, liksom försäljning av kött från hereforddjuren.
Världsarvet Stevns Klint omfattar en flera mil lång kritklippa. I ett tunt lager lera i kritan finns lämningar som förklarar meteoritnedslaget, som för 65 miljoner år sedan anses ha orsakat massutdöendet av 75% av jordens arter, bland andra dinosaurierna. Vid Stevns Klint finns ett besökscentrum med en interaktiv utställning. För att stärka lokalsamhällets anknytning till världsarvet Stevns Klint arbetar man mycket genom partnerskap med traktens lokala företag. Som besöksmål innehåller också Stevns Klint lämningar efter de olika stegen av kalkbrytningen som pågick fram till 1970-talet och försörjde lokalsamhället.
Vid Trelleborg ringborg mötte vi en extrem variant av förmedling – volontärer som i kläder som föreställer vikingatida, lajvar historien. Kanske inspirerat av det långhus som byggdes tidigt 1940-tal, efter utgrävningarna på 1930-talet.
I Odense finns Nonnebackens ringborg, också från Harald Blåtands tid. Ringborgens lämningar är helt dolda av ett årtusendes överlagringar, men de finns där. Planer är under utarbetning hur göra lämningarna mer synliga. Men egentligen gick det lika bra att beskriva platsen med lämningarna under jord.
Konungarnas Jelling med runstenar och gravhögar som fäster Danmarks grundande och Harald Blåtands existens till platsen, ligger mitt i stan. En stad med 3 500 invånare och 300 000 turister. Det är en fredlig samexistens, lokalborna håller ett öga på turisterna och vice versa. Kyrkan äger den mesta marken, men driften hanteras av Danmarks Nationalmuseum. Kyrkan är en levande kyrka. När det behövs får turisterna vänta med sin entré och hålla ett respektfullt avstånd.
/Kersti Berggren