Tina Wik, expertmedlem och fd ordförande i ICOMOS International Wood Committee, augusti 2024
Årets IIWC årsmöte och symposium hölls i Seoul med omgivningar mellan den 25 och 31 augusti.
Upplägget var lite nytt där studiebesöken kopplades till workshop och diskussioner med berörda hantverkare och projektledare för restaureringar mm.
Vi åkte även ut till skogar från vilka trä avverkades för restaurering och rekonstruktioner av de väldiga tempel som sker i en stor omfattning i Sydkorea och framförallt i Seoul. Bakgrunden till detta klargjordes för oss. Korea har varit ockuperat av Japan under flera omgångar och senast under 1910 – 1945. Det var i samband med att Japan förlorade kontrollen över Korea som delningen av landet uppstod med en del stödd av Sovjetunionen och den södra delen av USA. Under den japanska ockupationen under 1900-talets första halva förstördes en stor mängd ytterst värdefulla kulturarvasbyggnader, tempel, palats m.fl. Vissa revs och ersattes med andra byggnader, andra användes vårdslöst och byggdes delvis om medan ett mindre antal har bevarats.
Rekonstruktionsarbetet för att återskapa de viktigaste tempelanläggningar har pågått under en längre tid och planeringen av nya anläggningar som nyligen påbörjats sträcker sig över trettio år. Med detta förfarande klarar man projektekonomin även om den är hög.
In-Souk Chou, som är IIWC’s representant i Korea och även president i IIWC, har varit aktiv i återuppbyggnadsarbetet. Hon har framförallt dokumenterat traditionella byggnader, framförallt inom tempelområdena, och även olika regionala träbyggnadstraditioner. Hennes arbete finns publicerat (på koreanska) och hon har under flera år ordnat kurser för verksamma arkitekter i denna traditionella träbyggnadskunskap, så viktig att behärska för att kunna möta kvalitetskraven på landets omfattande rekonstruktionsarbete. Det här gav upphov till en intressant slutdiskussion under temat, Venedigchartern, som firas i år och som i princip inte godkänner rekonstruktioner. I diskussioner om rekonstruktioners berättigande framhålls numer kulturarvsbyggnader som en mänsklig rättighet där de bidrar till en grupps identitet, vilket är en skillnad mot 1960-talet då Venedigchartern skrevs då rekonstruktioner diskuterades mer ur ett tekniskt förhållningssätt.
En av dagarna var en fullpackad seminariedag som ägnades tre olika teman; hantverk och tradition, hållbarhet och klimatförändringar och träbyggnadsteknik där jag och Tanya Park modererade var sitt tema.
Mitt inlägg var The Impact of Climate Change in our Built Wooden Heritage in Sweden, som berör hur våra historiska träbyggnader, framförallt de icke-uppvärmda, påverkas av klimatförändringar med fokus på deras autenticitet.