Reserapport
Den 25 – 27 september deltog jag i ICLAFI:s årmöte med seminarium och efterföljande studieresa i Dublin, Irland, på inbjudan av ICOMOS Irland och ICLAFI-medlemmen Mona O´Rourke, som dessutom är ICLAFI:s ordförande. I det fysiska mötet deltog 17 medlemmar, vartill kom ett varierande antal online. Vår andra svenska medlem, Catharina Sojde, var också närvarande.
Temat för seminariet var The right to engage in the management of cultural heritage Organisatörerna hade sänt ut ett questionnaire med ett tiotal frågor som vi skulle besvara dels med en skriftlig rapport, dels – för dem som deltog – med en sammanfattande muntlig presentation. Catharina och jag författade gemensamt rapporten och samverkade även om den muntliga delen. Rapporterna kommer – efter bearbetning – att läggas ut på ICLAFI:s hemsida, men här följer en mycket kort sammanfattning av vår svenska del.
En fråga rörde vilka konstitutionella förutsättningar som fanns för att garantera och reglera deltagande i förvaltningen av kulturarvet. I Sverige finns ju en portalbestämmelse i regeringsformen om att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten, men därutöver ingenting speciellt om kulturarvet – något som dock är vanligt i andra länders författningar. Härutöver sägs att det samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Av särskild betydelse för tillgången till kulturarvet är allemansrätten och den har ju getts en författningsmässig grund i regeringsformen tillsammans med regleringen av egendomsskyddet.
I övrigt beskrev vi det administrativa systemet för kulturmiljön: Kulturmiljölagen med endast ett fåtal regler om deltagande i förvaltning och beslutsfattande, dock med en direkt på Århuskonventionen grundad – men utan lagstöd – rätt för miljöorganisationer att överklaga beslut, samt plan- och bygglagens och miljöbalkens mer omfattande bestämmelser om vilka som är berörda och har möjlighet att delta. Hembygdsföreningarna och Byggnadsvårdsföreningen framhölls (även ICOMOS Sverige nämndes).
Vi tog också upp offentlighetsprincipen och nämnde de register och arkiv som gör dokumentationen om kulturarvet tillgängligt. Ett avsnitt ägnades samernas förhållanden och den konsultationsordning som ganska nyligen lagfästs. Kulturpolitiska formuleringar nämndes med rötterna i 1974 års kulturpolitiska beslut med senare modifieringar och delvisa inflyttande i 1988 års kulturminneslag. Även stödsystemen nämndes.
ICLAFI:s årsmöte hölls i Högsta domstolens sessionssal i The Four Courts’ Building. Inga val var aktuella. Det konstaterades ICLAFI-medlemmar ofta får olika granskande av uppdrag av ICOMOS centralt: bl.a. så att Mona O´Rourke och generalsekreteraren Yasemin Sarakant Levant utnämnts till rösträknare vid den kommande generalassamblen.
Varje ICLAFI-möte brukar innehålla studiebesök under sakkunnig ledning. Här fastnade särskilt i minnet besöket på Tenement House i Dublin, ett av de adelspalats i georgiansk stil som byggdes under Dublins rika period på 1700-talet och som därefter under det följande århundradet nedsjönk till ren och överbefolkad slum för nu ha öppnats som ett talande museum över epoken. Vår utfärd utanför Dublin innehöll besök vid Brú na Bóinne World Heritage Property, med den berömd gånggriften New Grange, där solen strålar rakt in i gravkammaren vid vintersolståndet. Vi besökte även Hill of Tara, med bl.a. en gångrift från 3 200 f. Kr. och en hyllningsplats för irländska kungar och på den tentativa världsarvslistan.
Stjärnhov i oktober 2025
Thomas Adlercreutz